Lång dag, på flera sätt. Eller som vanligt så har väl ingen dag fler timmar än någon annan men ibland känns det verklige som tusen extratimmar som man bara får på köpet utan att be om det. Trots det så har dagen varit fin. Om än långsam så fin. Kommer allt som oftast på mig själv med att önska saker som kanske egentligen varken är rimliga eller det jag vill ha. Kan ändå inte alltid slå bort tanken. Det skulle kanske kunna vara bra ändå, fast den där logiken gör sig påminnd och slår mig på fingrarna. Kanske borde jag sluta drömma så mycket och leva mer i verkligheten, kanske är drömmarna precis vad jag behöver. Återigen känns budskapet tvetydigt. Jag har nog egentligen aldrig tänkt så mycket som jag gör nu. Tänkt, funderat och analyserat. Både på gott och ont, för visst lär jag känna mig själv på ett sätt som jag inte gjort förut. Visst tycks jag veta ganska tydligt vad jag vill när det väl kommer till kritan och det är väl egentligen det som räknas? Jag har ett svar, har gjort mitt val. Sen hur jag kom dit känns inte alltid som det viktigaste.

Nog skulle jag kunna slå ner på mig själv och önska att alla dessa timmar av funderingar, önskningar, drömmar och tvivel var betydligt färre. Samtidigt ser jag inte någon anledning. Det är väl bara sån jag är helt enkelt. Och när allt kommer omkring så gillar jag mig själv, sen kan resten få vara om det är så.