Direktlänk till inlägg 6 oktober 2014
Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit
mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.
Märkligt hur man kan gå från någon form av klarhet till att inte veta. Att inte behöva veta. En slags ro har infunnit sig hos mig. Tror att det är en blandning av den underbara hösten som gör det så mycket lättare att andas och en tro om att det löser sig. Allt löser sig. Försöker trivas i denna allt för sällsynta ro men det är svårt. Vet inte hur jag ska vara, vem jag ska vara när det känns okej. Allt känns okej, allt är okej.
Jag är okej.
Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...
Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...
Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...
Vissa saker kan man bara inte ändra på, inte ens påverka lite liksom. Det spelar ingen roll hur mycket man vill eller inte vill. Det händer ändå, det är ändå och inget kan stoppa det. Precis på samma sätt tycker jag att det är mer tankar. Det spelar ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|