Det finns vissa saker här i livet som aldrig slutar förvåna mig. En av dessa saker är min magkänsla och hur den kan fortsätta att ge mig orimliga orosmoment. Att jag kanske inte är exakt, precis där jag skulle vilja vara är väl en sak. Men jag tycker inte för det att jag är på ett dåligt ställe. Mina tankar och känslor tycks dock inte vara helt överens och motarbetar varandra flitigt. Precis så som det ska vara, antar jag.
Jag menar, jag vet nog inte sist när jag tyckte något var helt logisk och samtidigt hade en bra magkänsla. Alltid tycks de tala mot varandra och alltid tycks de hitta på små practical jokes som på något sätt ska liva upp vardagen. Problemet är väl egentligen bara att det inte är kul. Inte ett dugg faktiskt.

Någonstans funderar jag på reklamation, men logiken berättar att det inte går. Magkänslan säger att det är dags att bromsa, sluta, ge upp. Men logiken säger "gasen i botten". Magkänslan säger att jag mår illa, vill kräkas och gråta men logiken säger att det inte behövs. Hur ska jag veta vad jag ska gå på? Vilken känsla/tanke som talar sanning. När slutar logik att vara just det och övergår till en taskig kompromiss? När ska jag sluta vara en känslomänniska som tycks oförmögen att inte agera på vad magen säger. Och när ska jag sluta att tro att det kommer funka.