Funderar ofta på om benen skulle bära mig länge nog. Hur långt man skulle hinna komma innan det brast. Innan jag skulle snubbla och få skrapsår. Inte sånna där som man fick när man var liten, sommarknän, utan djupa och fulla med grus. Kan förnimma känslan, hur det skulle svida och bränna. Sådär så man aldrig tror att det ska gå över. Nog har jag snubblat förut. Nog har jag ärr som påminnelse och visst kan jag ibland dra fingrarna över dem och minnas exakt hur det kändes.
Ändå vill jag springa, så fort att lungorna vill sprängas, så fort att fötterna knappt hinner nudda marken innan jag tar nästa steg. Nästa steg i en annan riktning, i samma riktning. Eller kanske bara runt i en ring.

Kan inte låta bli att fråga mig själv om det leder någon stans. Om stegen är meningslösa och bara leder mig tillbaka eller om det faktiskt finns en ljusning. Jag vill tro det. Jag vill tror att mina tidigare rundor, bra som dåliga, har lärt mig något. Har fått mig att veta mer om mig själv. Kanske har jag rätt. Kanske har jag fel. Endast tiden kan visa mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...

Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...

Then, she began to breathe, and live. And every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everyth...

Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...

Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...