Vilken obeskrivbar frihet. Helt olikt något jag känt innan. Att få vara sig egen person och rå över sig själv. 

Åter till verkligheten så är väl problematiken den samma, varken mer eller mindre jobbig. En ständig klump likt en blykula i hjärtat. En tyngd som gör mig trygg. Som tillåter mig att andas fritt, vara fri. Hur det än må bli så har jag alltid friheten. Alltid minnet av den otvungna blicken. Alltid leendet.