Denna dag, en fantastisk dag. Jag upplever den lite som dagen då jag återtog min frihet. Inte för att jag på något vis varit fysiskt låst förut men livet har ändå präglats av en känsla att jag inte kan. Jag har länge kämpat med att förändra detta, förändra mig och förändra mitt tankesätt. Inte nått fram men varit långt ifrån hopplös. 

Så nådde jag då äntligen fram och helt ärligt så vill jag bara le och klappa mig själv på axeln. Bra jobb. 

Funderar länge och väl på känslan jag talat om tidigare. Har försökt intala mig själv att den inte finns. Att det bara är inbillning. Dagen går och det är lugnt, harmoniskt och viljan är inte starkare än vanligt. Så kommer ett ord. Det kniper till i hjärtat. Ett leénde och klumpen är större en någonsin. Skit,

Tänk om tanken styrde allt, oaktat hjärtats åsikter och slag. Tänk om livet var annat, om du ville som jag.