Märkligt egentligen hur olika det kan vara. Vissa dagar vill man bara att tiden ska gå, så fort som möjligt och andra dagar önskar man att tiden stod stilla. Att dagen aldrig någonsin skulle ta slut. Egentligen verkar inte vad jag ville komma fram till utan det var väl mest en fundering som dök upp såhär på förmiddagen. Och trots allt så är det väl precis så jag har tänkt med bloggen. Att det ska vara någon form av utlopp för alla de tankar som jag inte orkar med längre. Eller inte alla, för då skulle ni bli mörkrädda. Och jag med! Tänk så många tankar jag har som jag aldrig någonsin skulle vilja sätta ord på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...

Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...

Then, she began to breathe, and live. And every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everyth...

Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...

Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...