Denna dag, en fantastisk dag. Jag upplever den lite som dagen då jag återtog min frihet. Inte för att jag på något vis varit fysiskt låst förut men livet har ändå präglats av en känsla att jag inte kan. Jag har länge kämpat med att förändra detta, förändra mig och förändra mitt tankesätt. Inte nått fram men varit långt ifrån hopplös. 

Så nådde jag då äntligen fram och helt ärligt så vill jag bara le och klappa mig själv på axeln. Bra jobb. 

Funderar länge och väl på känslan jag talat om tidigare. Har försökt intala mig själv att den inte finns. Att det bara är inbillning. Dagen går och det är lugnt, harmoniskt och viljan är inte starkare än vanligt. Så kommer ett ord. Det kniper till i hjärtat. Ett leénde och klumpen är större en någonsin. Skit,

Tänk om tanken styrde allt, oaktat hjärtats åsikter och slag. Tänk om livet var annat, om du ville som jag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...

Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...

Then, she began to breathe, and live. And every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everyth...

Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...

Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...