Det finns vissa saker här i livet som aldrig slutar förvåna mig. En av dessa saker är min magkänsla och hur den kan fortsätta att ge mig orimliga orosmoment. Att jag kanske inte är exakt, precis där jag skulle vilja vara är väl en sak. Men jag tycker inte för det att jag är på ett dåligt ställe. Mina tankar och känslor tycks dock inte vara helt överens och motarbetar varandra flitigt. Precis så som det ska vara, antar jag.
Jag menar, jag vet nog inte sist när jag tyckte något var helt logisk och samtidigt hade en bra magkänsla. Alltid tycks de tala mot varandra och alltid tycks de hitta på små practical jokes som på något sätt ska liva upp vardagen. Problemet är väl egentligen bara att det inte är kul. Inte ett dugg faktiskt.

Någonstans funderar jag på reklamation, men logiken berättar att det inte går. Magkänslan säger att det är dags att bromsa, sluta, ge upp. Men logiken säger "gasen i botten". Magkänslan säger att jag mår illa, vill kräkas och gråta men logiken säger att det inte behövs. Hur ska jag veta vad jag ska gå på? Vilken känsla/tanke som talar sanning. När slutar logik att vara just det och övergår till en taskig kompromiss? När ska jag sluta vara en känslomänniska som tycks oförmögen att inte agera på vad magen säger. Och när ska jag sluta att tro att det kommer funka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...

Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...

Then, she began to breathe, and live. And every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everyth...

Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...

Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...