Direktlänk till inlägg 3 september 2014
Vilken obeskrivbar frihet. Helt olikt något jag känt innan. Att få vara sig egen person och rå över sig själv.
Åter till verkligheten så är väl problematiken den samma, varken mer eller mindre jobbig. En ständig klump likt en blykula i hjärtat. En tyngd som gör mig trygg. Som tillåter mig att andas fritt, vara fri. Hur det än må bli så har jag alltid friheten. Alltid minnet av den otvungna blicken. Alltid leendet.
Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...
Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...
Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...
Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|