Vissa saker kan man bara inte ändra på, inte ens påverka lite liksom. Det spelar ingen roll hur mycket man vill eller inte vill. Det händer ändå, det är ändå och inget kan stoppa det. Precis på samma sätt tycker jag att det är mer tankar. Det spelar ingen roll hur lite jag vill tänka så händer det ändå. Det mest förrädiska är nästan att ju mindre man vill tänka på en sak desto svårare tycks det vara att sluta. Just nu har jag väl egentligen inte just det här problemet men det var bara en sak som jag funderade på. Vissa dagar känns det som att det skulle vara skönt att stänga av, hur bra tankarna än är så skulle det vara skönt med lite vila, en paus.
Jag trivs just nu, saker verkar falla på plats av sig själv. Kanske just för att jag inte anstränger mig så mycket. Jag gör det jag ska, jobbar. Jag gör det jag vill, dansar och syr. Jag gör det jag måste, vilar och ger mig själv andrum. Mycket mer än så tycker jag inte att jag kan begära av mig själv. Nog för att det är rätt diffust det där med att ge sig själv andrum. Vissa dagar är det att stirra i taket, ofta i oändliga timmar. Vissa dagar är det att ligga i en soffa och skratta med en vän. Vissa dagar är det kloka om ändå hårda ord över en chai.

Allt som oftast är det det enkla, otvungna, rogivande umgänget med någon som inte begär något av dig alls. Som låter dig falla isär om det behövs, skratta när det behöva och bara vara. Tysta. Att känna att ingenting är jobbigt, känna att jag skulle kunna göra nästan vad som helst för denna person utan att det vore en ansträngning. Vänskap, no strings attached. What. So. Ever.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan nu. Rent känslomässigt känns det som minst en evighet, kanske två. Mest tror jag att det är för alla tankar och känslor jag håller tillbaka. Orden som aldrig får bli just det, ord. Har så många meningar som redan är formulerade oc...

Ja just nu är jag nog det. Det verkar visserligen stämma in för det mesta, men extra mycket just nu. Har svårt att sortera information, svårt att placera saker. Känner mig rastlös i mitt tänkande och stressar fram avslut som aldrig hade funnits annar...

Then, she began to breathe, and live. And every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everyth...

Ja kanske är det verkligen så. Att man (läs jag) väntar på att något ska hända som aldrig sker. Och att jag glömmer mina principer och sopar dem under mattan för mina drömmar. Så länge jag får det jag alltid har drömt om så spelar priset ingen roll. ...

Hej. Det var länge sedan nu. Har varit i en feberdimma som inte har tillåtit mig att varken tänka eller skriva. Har levt i en bubbla av självömkan som inte riktigt klär mig. Men nu är jag tillbaka och åter finns det hopp om morgondagen.Märkligt hur m...